Bra tidsfördriv!

You Are a Raspberry Cheesecake

You are opinionated and a little stubborn. You believe that you know what’s best. You are confident and knowledgeable. And if you don’t know the answer to something, you look it up.You’re a great thinker who comes up with innovative ideas. Some of the things you believe are pretty controversial. You tend to be on the cutting edge of trends. People eventually catch up with you – five or ten years down the road.

The Cheesecake Test

Blogthings: We’ll Tell You The Truth… Someone Has To!

You Show Thoughtfulness

You are the contemplative type. You like to think everything through throughly and carefully. You are very conscientious and responsible. You take your time and make sure things are done right.You are neat and accurate in any work you do. You pride yourself on being detail oriented. You are tactful and polite. You choose your words carefully to make sure you communicate effectively

The Knee Sock Test

Blogthings: 100’s of Fun, Free Quizzes and 3 Stupid Ones

You Are a Mystery

Everyone thinks they have you figured out, but you’re not as innocent as you look. You don’t show all your cards, and you have a lot more going on underneath the surface than people suspect.You are complicated but subtly so. It takes a long time for anyone to really get what you’re all about. You are good at mastering your image. You make sure that others see only you want them to see.

The Ice Cream Cone Test

Blogthings: We Have a Quiz for Almost Everything

Parmiddag ikväll.

I torsdags var jag så kallat ‘‘tonåringsvakt” åt en bekants barn. De är tonåringar hela högen (3 pers), så det känns fel att använda ordet ”barnvakt”.
Det hela gick förvånansvärt bra faktiskt. Var lite orolig och nervös, samt stressad inför det, men det gick bra! Skönt!
Deras mamma åkte till Ullared, och ville inte att de skulle vara helt ensamma. Så jag tog och ställde upp och agerade vuxet sällskap, haha.

Vi åt på ett ställe som heter Charlies. Sedan efter det gick vi och handlade lite saker, snacks + nödvändigheter. Kvällen spenderades i soffan framför 2 stycken filmer. Lol, och Men in Black 3. Helt okej filmer.

På fredagen klev jag upp jättetidigt! Hade ställt klockan på 06.30, och lite andra klockslag innan 07.00. Kring sju på morgonen gick jag och väckte upp tjejerna. Det gick förvånansvärt bra. Inge skrik och panik inte, haha! Jag har problem med att väcka människor överlag, så jag blev imponerad av mig själv att jag vågade väcka dom allihopa, 2 gånger var. Duktigt!
Utöver väckningen så lagade jag mat så det var färdigt till lunchtiden.
Sedan gick jag och äldsta dottern och vinkade av mellersta dottern vid bussen. Hon skulle till Jönköping. Efter avskedet blev det en fika på stan, samt lite minishopping. Köpte mig en snygg tröja med dödskalletryck på. Nice!

Närmare kvällen kom modern hem. Hon hade med sig massa grejer! Jag fick en jättefin, stor, och MYSIG filt med engelska flaggan på, samt tights, godis, rengöringsslime till datorn, ansiktsrengöring (sminkborttagningsgrejs) och sådär. Mycket tacksam för det! Blev jätteglad!
Pojkvännen fick även lite grejor – axe excite, eller vad det nu hette. Duschgel, deospray samt after shave. Mycket uppskattat!

Ikväll ska jag och pojkvännen på middag med några andra par. Ser fram emot det, men är samtidigt lite nervös. Men det kommer nog gå bra, och så kommer det förmodligen bli jättetrevligt.

Tröjan, och hur jag ser ut nu ikväll. Svartvitt dock. Hehe.

 

Nä, nu måste jag göra mig iordning. Ska snart åka. Tills vidare – hörs, hej!

Nightmares.

Jag har börjat få tillbaka mina mardrömmar. Inatt var de så hemska att jag till och med hade rört mig jättemycket, samt gett ifrån mig ljud, enligt pojkvännen. Inte kul alls. Vaknade förskräckt upp, började leta efter pojkvännen. Visade sig att han redan åkt iväg på jobb. Kändes inte alls bra att inte ha hunnit pussa han hejdå osv.

Men jag fick reda på lite senare att jag visst hade pussat honom hejdå, bara det att jag hade sovit samtidigt som jag gav han ett hejdå. Haha. Lite styggt när jag tänker på det hela. Vad man kan göra konstiga grejer samtidigt som man sover. Jag minns det såklart inte, men tydligen hade jag gjort så iaf.

Tror att mardrömmarna kommit tillbaka eftersom jag är sjukt stressad och nervös inför morgondagen. Ska vara med på en rättegång, via videolänk/videokonferens. Det kommer bli första gången jag gör båda sakerna. Gruvar mig nåt så oerhört mycket.

På tal om nånting annat så har jag dragit ner på rökningen. Börjar vänja mig vid att bara snusa nu faktiskt, och det känns himla skönt. Känner redan skillnad på andningen, känns inte lika jobbigt att gå uppför trappor/backar längre. Så det är ju himla positivt. Ska börja ta trapporna istället för hissen nu hädanefter. Om jag inte känner mig alldeles för lat då ;d

Ja, det vart en liten kort update i alla fall.

Tills vidare – hörs, hej!

Främling gav mig en ångestattack.

Idag var jag på möte med kuratorn igen. Gav henne frågeformulärena som jag fick vid förra träffen, ang. bipolär och ADD. Vet inte riktigt vad jag ska säga angående det hela. Vi pratade i ca 1h. Hon var väldigt noga med att poängtera att jag inte har någon diagnos på mig än.

Sedan skickade hon med mig ett frågeformulär ang. asperger också. Det förstår jag inte varför hon gjorde. Det är väl säkert bara för att de ska utesluta saker, antar jag. Så det häftet ska jag besvara, sedan skicka det till henne via post.

Utöver det så mår jag bra. Har gjort det i flera dagar nu, och det känns superskönt.

Funderar ganska hårt över det här med jobb i framtiden, som vanligt. Går inte en dag utan att jag tänker på det. Undrar verkligen vad det kan finnas för nånting för mig.

–

Updt. 18.25

Fick världens ångestattack när jag var påväg hemöver på cykel. Jag vet att man håller till höger, men i en snävare vänsterkurva låg jag mer på vänster sida. Mötte en cyklist, vi cykla förbi varandra ‘på fel sida’ så att säga, med god marginal. Då hörde jag hur han vråla ”Man håller till HÖGER FAKTISKT!”. Då och där fick jag sån ångest, började gråta och var nästan påväg att ringa pojkvännen o be han hämta mig. Hatar känslan av att ha gjort fel. Avskyr att göra fel. Kändes som att den där gubben fick för sig att jag inte vet hur man cyklar.
Men jag tog mig samman, cyklade hem, ringde Emelie och storgrät några minuter pga det hela.

Men nu är det över och känns någorlunda bättre. Har en överhängande känsla av att jag gjort fel iaf. Men, det har jag ju inte egentligen – för vi krockade inte eller nånting. Var inte ens i närheten av varandra.

Men nog om det. Nu ska jag slappa. Var första cykelturen på hur länge som helst – jag är trött.

Tills vidare – hörs hej.

They don’t realize how quickly your mind is racing.

Jag satt inte som ett trött UFO hos överläkaren. Fick energi från INGENSTANS och pratade på som bara den, om allt och inget – men kunde inte besvara hans frågor riktigt pga att mina tankar var som på ett rullband, och jag kunde inte fånga en enda av dom..! Gick inte alls att tänka tillbaka på hur jag tänkte när jag mådde annorlunda/dåligt. Tyckte överläkaren ställde knepiga frågor. Kändes nästan som att det var en annan person han pratade om, för just då och där när jag satt framför honom kunde jag inte för mitt liv tro att jag skulle kunna må dåligt igen. Kände bara för att vifta bort allt och knata därifrån.

Men nånstans vet jag ju att detta kanske tillhör min sjukdomsgrej..? Jag blir onormalt uppåt ibland. Men, detta kan ju även vara mitt ‘normala mående’ också? Det är ju ingen som vet exakt.

Han ställde en allvarlig fråga när jag prata om hur jag inte hade gjort nånting alls i tisdags, och att jag sedan på onsdagen gjorde allt möjligt! Motionerade, städade, diskade, dammsög, rensa avlopp, lagade mat och sådär..!
Höll på o garva honom rakt upp i ansiktet när jag fick den där allvarliga frågan. Men jag hade såklart ett ärligt och snabbt svar. Frågan löd såhär; ”Tar du droger?”. Ni som känner mig och vet nånting om min bakgrund, borde veta hur jävla emot droger jag är!

Ja. Själva besöket resulterade i förlängd sjukskrivning till och med den 21/10-12, om jag nu inte minns helt fel. Och så ska jag höja dosen Olanzapin, till 2 tabletter. 1 på morgonen, och en på kvällen. Just ja, blir besök hos honom igen den 12:de oktober.

Tills vidare – hörs, hej!

Mardrömmarna är tillbaka.

Vaknade jättetidigt idag, i alla fall jämfört med när jag brukar vakna om dagarna annars. Innan 08.00 var jag vaken idag i alla fall. Annars brukar jag vakna till liv kring 11.00 eller möjligen senare.

Men nog om när jag brukar vakna.

Inatt har jag sovit väldigt dåligt. Vaknat flera gånger. Har drömt jätteläskiga och konstiga drömmar. Det började här om dagen. Eller här om natten, kanske man säger?
Innan dess var det flera månader sedan jag drömde läskiga saker, samt hade sömnproblem. Börjar bli väldigt orolig angående det hela. Behöver ju få sova, annars fungerar inte jag.

Som pricken över i:et ska jag till överläkaren idag. Kommer sitta där som ett trött UFO.

Ja, det fick bli ett kort inlägg angående det hela. Ska göra mig lite kaffe nu och glo på TV:n.

Tills vidare – hörs, hej.

Tusen tankar och positivt inställd!

Hatar att min hjärna tydligen älskar att oroas och stressas upp i lång förväg innan en händelse sker. Lät det komplicerat? Jag menar alltså det här med min framtid, eller hur jag ska förklara det som. Jag ska ha, som jag nämnt tidigare, ett ‘stort möte’ med försäkringskassan, överläkare och arbetsförmedlingen. På det mötet ska det pratas om vad jag skulle kunna få för sysselsättning. Arbetsträning tror jag att dom kallar det. Och det hela låter positivt. Jag är positivt inställd på att få nånting att göra, en anledning för att kliva upp och möta dagen. Men det jag bekymrar mig över är ifall det blir nånting som är långt bort. Jag vet inte hur bussarna går, om det nu skulle bli för långt gångavstånd till stället jag kanske får vara på. Haha, kanske låter jättemesigt och konstigt. Men jag oroar mig verkligen för detta.

Och skulle det nu bli en arbetsträningsplats här i krokarna så står det bara mellan två ställen; ett dagis och en kiosk/pizzeria. Och det vet man ju inte om det finns plats för en sån som mig där.

Skulle jag ens passa som dagisfröken? Skulle jag klara av ett arbete som kassörska igen? Kommer jag komma ihåg saker som jag lär mig på det framtida ‘jobbet’? Eller kommer allt rasera, sakta men säkert, precis som förra gången?
Ja, somsagt. Det snurrar miljoner tankar i mitt huvud ang. detta. Kan inte ens sätta ord på allt. Det skulle bli en bok av det hela då! Haha.

Skriver allt detta med lite små ”haha” överallt, för just idag är jag glad! Helt utan anledning dessutom! Känns skönt. Var ett tag sedan jag kände mig riktigt glad. Det hela började igår, när jag kände att jag hade gjort nånting vettigt. Jag städade, lagade mat och var ut på en promenad! Heja mig!

Ja, jag ville bara lätta mitt hjärta om detta.

Tills vidare – hörs, hej!

Från att göra ingenting, till att göra allt.

I morse när jag klev upp hade jag en överhängande känsla av meningslöshet som höll i sig flera timmar. Tänkte ”varför klev jag ens upp för?!”. Fram mot förmiddagen/lunchtid blev det dock betydligt bättre. Tog mig själv i kragen och började laga mat. Gjorde egen potatismos och stekte fiskpinnar. Det var första gången jag gjorde egen potatismos, så att den blev lyckad blev jag otroligt glad över!
Efter maten släpade jag ut mig själv på en promenad i blåsvädret. Det var en skittråkig promenad, gick som en böjd ostbåge ungefär hela tiden – såpass mycket blåste det!

Sen efter det fick jag nå ryck och började städa. Städa konstiga grejor. Inte först, för jag började med disken, sedan diskbänkarna. Sedan förflyttade jag mig nämligen in i badrummet. Och där så fick banne mig toalett, handfat och duschavloppet sig en omgång! Och så vattnade jag även blommorna. Har även hunnit gått med soporna under dagen.

Känns oerhört skönt, måste jag medge!

Men ja, det var en sån typisk dag för mig ändå. Igår gjorde jag ingenting på hela jävla dagen. Var inte utanför dörren. I morse var somsagt allt hopplöst, kändes det som i alla fall. Sedan fick jag energi från ingenstans och gjorde allt och inget på kort tid!
Det går alltså väldigt upp och ner för min del. Blev glatt överraskad över att jag faktiskt gjort vettiga saker idag.

Nu bekymrar jag mig dock över morgondagen. Kommer jag sitta som ett UFO och stirra på dumburk 1 & 2 (tv:n & datorn) hela dagen, som igår? Återstår att se.

Men på tal om energin jag fick idag. Kanske beror på alla kaffekoppar jag sög i mig under dagen? Drack rätt så mycket kaffe, måste jag erkänna. Frågan är ju om jag hade varit lika effektiv och duktig utan de kopparna?

Äh, ska inte rota nå mer i det där nu. Glad är jag iaf =)

Tills vidare – hörs, hej!

Mina mediciner.

Tänkte prata lite om mina mediciner idag. Vilka jag tar, varför och när.

Lamotrigin 25mg – 2 tabl. på morgon & 2 tabl. på kvällen.
Det är både en epilepsimedicin och medicin för bipolär sjukdom (stämningsstabiliserande). Jag tar den pga. att dom misstänker att jag har bipolär sjukdom typ 1, pga. mitt svängande humör. Men utredningen angående det är inte klar än. Precis under perioden när jag har varit tvungen att höja dosen lamotrigin har jag varit oerhört lättretlig. Smällt av för lite och ingenting. Det har såklart gått ut på mina närmaste, och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Utöver det tycker jag att medicinen funkat relativt okej för min del. Vissa dagar tycker jag den är jättebra, andra dagar förstår jag inte på en fläck vad den gör mig för nytta. Så det ska jag ta upp med min överläkare nu när jag träffar honom på fredag. Jag har alltså väldigt lätt för att bli nedstämd, det är därför jag inte tycker den fungerar som den ska.

Atarax 25mg – 1 tabl. på kvällen, max 4/dag.
För att dämpa oro & ångest. Det är i grund och botten en allergimedicin, och den är inte beroendeframkallande. Jag har fått ordination på att ta en sån tablett varje kväll för att få kunna sova ostört. Och hittills har den funkat jättebra. Det är bara några enstaka nätter jag inte får sova okej när jag tagit den tabletten. Förut hade jag oerhört svårt för att somna – kunde ibland va vaken hela nätter pga. att sömnen inte infann sig, eller för att jag drömde horribla mardrömmar.
Sen att det är en kanonmedicin att ta när man känner att ångest eller oro påverkar en för mycket, gör saken bara bättre. Den har tagit bort ångestattacker för mig förut, vilket är oerhört skönt.

Olanzapin 5mg – 1 tabl. på kvällen. Förut 2st.
Ja, lilla kära olanzapin-medicinen drog ur mig ur ett psykotiskt tillstånd. Och sedan den incidenten har jag fått fortsätta äta den. Minskad dos från 2 tabl. till bara 1 dock. Den medicinen tillhör läkemedelsgruppen antipsykotika. Låter skrämmande läskigt, eller hur? Det tycker jag i alla fall. Kan inte egentligen förstå att jag var såpass sjuk vid ett tillfälle att jag var tvungen o börja med den medicinen. Det jag heller inte förstår är varför jag måste fortsätta äta den..? Är dom rädd för att jag ska hamna i en psykos igen? Och isåfall, varför har dom inte sagt nånting till mig? Ja, jag har då inte fått höra nånting om detta med min psykos – ingen som suttit ner och pratat med mig om varför jag mådde som jag mådde då, varför jag fick börja med akut-medicinering mot det hela osv. Jag vet ingenting, känns det som. Det enda jag vet är att jag är jävligt tacksam för medicinen. Jag trodde jag höll på o bli tokig. Har ju skrivit ett helt inlägg om psykosen förut. Tror dock att jag förklarat det hela väldigt dåligt. Men är det någon som funderar nånting – skriv en kommentar.

Utöver de där medicinerna tar jag även B12– och folsyratabletter. B12:en varje dag, och folsyran varannan. Har kronisk brist på de, och läkarna vet inte varför. Det dom däremot har missat att fråga mig är om jag har släktingar med denna brist. Och svaret är JA. Det finns i släkten. Men somsagt, läkarna har inte brytt sig om att fråga mig om det. Knäppt.

Tills vidare – hörs, hej.

Glömsk, babblig och tom på ord.

Egentligen har jag hur mycket som helst att berätta, skriva och prata om. Men orden försvinner för mig ibland. Typ som nu. Känner ett starkt behov av att få skriva av mig, men jag vet helt enkelt inte vart jag ska börja nånstans. Det brukar ofta resultera i en salig babblig och osammanhängade text.
Samtidigt som jag vill få ur mig så mycket som möjligt, ligger det en gnagande tanke i bakhuvvet om att jag kanske delar med mig av mig själv för mycket. Att jag skriver ointressanta saker. Men yet again – vet bara om att jag har 1 återkommande läsare, och det är min kära släkting och fruga Emelie, som jag tycker oerhört väldigt jävla mycket om! Och med tanke på att jag i alla fall har 1 läsare, känner jag för att försöka skriva så mycket jag bara kan. Och orkar. Jag vill ju gärna heller inte att det ska bli som ett tvång att jag skriver. Det var inte därför jag skaffade en blogg – att känna press & stress på att jag MÅSTE skriva. Nej nej, detta är bara för min egen del, och för min släkting som vill ha lite uppdateringar på hur det går med mitt liv och allt som snurrar runt mig just nu.

Ja, vad babbligt det blev nu här i början på detta inlägg. Men det skit man väl i?

Idag har jag varit hos ‘kotknäckarn’ för andra gången. Var ett väldigt kort besök där, kan inte ha tagit mer än 10 minuter. Och det ska människan ha 380 spänn för? Sjukt. Men, vad vet jag, den lilla tiden kanske är värd den summan pengar? Kändes i alla fall okej och någorlunda skönt när knäckningarna och massagen var över. Eller ja, massagen var väl härlig just när den pågick då. Haha. Åh, va knövligt jag formulerar mig just nu känner jag. Hoppas jag skriver någorlunda utförligt i alla fall? Om inte, skriv en kommentar om du undrar över något.

På tal om kommentarer. Det råkar inte finnas någon som läser min blogg och har några tankar/funderingar/frågor som ligger och snurrar nånstans? Ta och skriv isåfall. Det skulle verkligen uppskattas. Inget tvång dock. Men det skulle vara trevligt.

En grej som hände idag är jag fortfarande chockad och förvånad över. Jag glömde ta medicinerna i morse! Eller ja, i förmiddags (vaknade kl.11.00). Det var alltså lamotrigin, B12 och folsyran jag missade. Fick ta alltihopa tillsammans med kvällsmedicinen nu kl.20.00.

På tal om medicin. Är det kanske någon som vill veta exakt vad jag tar? Och kanske vill att jag skriver en kort bit om allihopa, samt när jag ska ta dom och varför? Släng in en kommentar då vetja! Fast, mest troligt är att jag kommer skriva om det även fast ingen kommenterar. Men det skulle ju somsagt hjälpa motivationen oerhört mycket om någon var intresserad av det hela.

Eftersom jag är jättedålig på att runda av inlägg, slutar jag med standardfrasen; Tills vidare – hörs, hej!