Främling gav mig en ångestattack.

Idag var jag på möte med kuratorn igen. Gav henne frågeformulärena som jag fick vid förra träffen, ang. bipolär och ADD. Vet inte riktigt vad jag ska säga angående det hela. Vi pratade i ca 1h. Hon var väldigt noga med att poängtera att jag inte har någon diagnos på mig än.

Sedan skickade hon med mig ett frågeformulär ang. asperger också. Det förstår jag inte varför hon gjorde. Det är väl säkert bara för att de ska utesluta saker, antar jag. Så det häftet ska jag besvara, sedan skicka det till henne via post.

Utöver det så mår jag bra. Har gjort det i flera dagar nu, och det känns superskönt.

Funderar ganska hårt över det här med jobb i framtiden, som vanligt. Går inte en dag utan att jag tänker på det. Undrar verkligen vad det kan finnas för nånting för mig.

–

Updt. 18.25

Fick världens ångestattack när jag var påväg hemöver på cykel. Jag vet att man håller till höger, men i en snävare vänsterkurva låg jag mer på vänster sida. Mötte en cyklist, vi cykla förbi varandra ‘på fel sida’ så att säga, med god marginal. Då hörde jag hur han vråla ”Man håller till HÖGER FAKTISKT!”. Då och där fick jag sån ångest, började gråta och var nästan påväg att ringa pojkvännen o be han hämta mig. Hatar känslan av att ha gjort fel. Avskyr att göra fel. Kändes som att den där gubben fick för sig att jag inte vet hur man cyklar.
Men jag tog mig samman, cyklade hem, ringde Emelie och storgrät några minuter pga det hela.

Men nu är det över och känns någorlunda bättre. Har en överhängande känsla av att jag gjort fel iaf. Men, det har jag ju inte egentligen – för vi krockade inte eller nånting. Var inte ens i närheten av varandra.

Men nog om det. Nu ska jag slappa. Var första cykelturen på hur länge som helst – jag är trött.

Tills vidare – hörs hej.

Mina mediciner.

Tänkte prata lite om mina mediciner idag. Vilka jag tar, varför och när.

Lamotrigin 25mg – 2 tabl. på morgon & 2 tabl. på kvällen.
Det är både en epilepsimedicin och medicin för bipolär sjukdom (stämningsstabiliserande). Jag tar den pga. att dom misstänker att jag har bipolär sjukdom typ 1, pga. mitt svängande humör. Men utredningen angående det är inte klar än. Precis under perioden när jag har varit tvungen att höja dosen lamotrigin har jag varit oerhört lättretlig. Smällt av för lite och ingenting. Det har såklart gått ut på mina närmaste, och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Utöver det tycker jag att medicinen funkat relativt okej för min del. Vissa dagar tycker jag den är jättebra, andra dagar förstår jag inte på en fläck vad den gör mig för nytta. Så det ska jag ta upp med min överläkare nu när jag träffar honom på fredag. Jag har alltså väldigt lätt för att bli nedstämd, det är därför jag inte tycker den fungerar som den ska.

Atarax 25mg – 1 tabl. på kvällen, max 4/dag.
För att dämpa oro & ångest. Det är i grund och botten en allergimedicin, och den är inte beroendeframkallande. Jag har fått ordination på att ta en sån tablett varje kväll för att få kunna sova ostört. Och hittills har den funkat jättebra. Det är bara några enstaka nätter jag inte får sova okej när jag tagit den tabletten. Förut hade jag oerhört svårt för att somna – kunde ibland va vaken hela nätter pga. att sömnen inte infann sig, eller för att jag drömde horribla mardrömmar.
Sen att det är en kanonmedicin att ta när man känner att ångest eller oro påverkar en för mycket, gör saken bara bättre. Den har tagit bort ångestattacker för mig förut, vilket är oerhört skönt.

Olanzapin 5mg – 1 tabl. på kvällen. Förut 2st.
Ja, lilla kära olanzapin-medicinen drog ur mig ur ett psykotiskt tillstånd. Och sedan den incidenten har jag fått fortsätta äta den. Minskad dos från 2 tabl. till bara 1 dock. Den medicinen tillhör läkemedelsgruppen antipsykotika. Låter skrämmande läskigt, eller hur? Det tycker jag i alla fall. Kan inte egentligen förstå att jag var såpass sjuk vid ett tillfälle att jag var tvungen o börja med den medicinen. Det jag heller inte förstår är varför jag måste fortsätta äta den..? Är dom rädd för att jag ska hamna i en psykos igen? Och isåfall, varför har dom inte sagt nånting till mig? Ja, jag har då inte fått höra nånting om detta med min psykos – ingen som suttit ner och pratat med mig om varför jag mådde som jag mådde då, varför jag fick börja med akut-medicinering mot det hela osv. Jag vet ingenting, känns det som. Det enda jag vet är att jag är jävligt tacksam för medicinen. Jag trodde jag höll på o bli tokig. Har ju skrivit ett helt inlägg om psykosen förut. Tror dock att jag förklarat det hela väldigt dåligt. Men är det någon som funderar nånting – skriv en kommentar.

Utöver de där medicinerna tar jag även B12– och folsyratabletter. B12:en varje dag, och folsyran varannan. Har kronisk brist på de, och läkarna vet inte varför. Det dom däremot har missat att fråga mig är om jag har släktingar med denna brist. Och svaret är JA. Det finns i släkten. Men somsagt, läkarna har inte brytt sig om att fråga mig om det. Knäppt.

Tills vidare – hörs, hej.

Slö söndag.

Idag har jag verkligen haft en slö dag. Har inte gjort nåt vettigt alls. TV:n har varit i fokus hela dagen. Fastnade för en (för mig) ny serie också. Unforgettable. Klicka på länken för info, för jag är för lat för att beskriva den själv just nu, haha.

Igår var min pojkvän på svensexa. Så jag tog tillfället i akt och drog ut en sväng jag också, fast med en kvinnlig vän då. Vi vart några stycken som drack och pratade, fast jag lyssnade mest på musik – eftersom jag fick välja musik hela tiden ungefär. Så det klagade jag absolut inte för! Hehe. Men det vart en någorlunda tidig kväll för mig ändå. Tappade totalt lusten för att dra ut på krogen. Tog en taxi hem till hjärtat istället. Lika bra var väl det.

Så just nu sitter jag här, med TV:n på i bakgrunden as usual, och slöar. Hjärtat har åkt iväg till Östersund för att påbörja sin arbetsvecka. Han fick ta med sig kameran han köpte till mig för nån vecka sedan.

Själv så ska jag knata ner på stan imorrn för besök nr 2 hos ‘kotknäckarn’. Och så ska en överläkare ringa mig nångång imorrn, om han kommer ihåg det. Var ju så att jag hade läkartid i fredags, men det blev kaos för hans del så han ställde in mötet. Tror jag nämnde det tidigare. Är fortfarande lite irriterad över det faktiskt. Men, nog pratat om det.

En sak som pojkvännen sa idag gjorde mig lite glad faktiskt. Du som läser kanske inte förstår, men det gör jag (såklart), och jag känner för att dela med mig utav det. I korta drag sa han ”Får jag tala om hur du är, med massa folk och sådär..?”, angående att vi ska tacka nej till bröllopspartaj. Massa främlingar och uppståndelse gör inte mig nå bra nu för tiden. Får ångest, blir stirrig, nervös, tyst och på helspänn – kortfattat. Känns skönt att han förstår mig, och att han tänkte på mig på så vis.

Men på tal om ostbågar, såhär vacker gjorde pojkvännen mig idag mitt på dagen. Haha! Rödklädd ninja som inte har några konturer, haha! Tycker bilden är skitrolig!

 

Tills vidare – hörs, hej!