Främling gav mig en ångestattack.

Idag var jag på möte med kuratorn igen. Gav henne frågeformulärena som jag fick vid förra träffen, ang. bipolär och ADD. Vet inte riktigt vad jag ska säga angående det hela. Vi pratade i ca 1h. Hon var väldigt noga med att poängtera att jag inte har någon diagnos på mig än.

Sedan skickade hon med mig ett frågeformulär ang. asperger också. Det förstår jag inte varför hon gjorde. Det är väl säkert bara för att de ska utesluta saker, antar jag. Så det häftet ska jag besvara, sedan skicka det till henne via post.

Utöver det så mår jag bra. Har gjort det i flera dagar nu, och det känns superskönt.

Funderar ganska hårt över det här med jobb i framtiden, som vanligt. Går inte en dag utan att jag tänker på det. Undrar verkligen vad det kan finnas för nånting för mig.

–

Updt. 18.25

Fick världens ångestattack när jag var påväg hemöver på cykel. Jag vet att man håller till höger, men i en snävare vänsterkurva låg jag mer på vänster sida. Mötte en cyklist, vi cykla förbi varandra ‘på fel sida’ så att säga, med god marginal. Då hörde jag hur han vråla ”Man håller till HÖGER FAKTISKT!”. Då och där fick jag sån ångest, började gråta och var nästan påväg att ringa pojkvännen o be han hämta mig. Hatar känslan av att ha gjort fel. Avskyr att göra fel. Kändes som att den där gubben fick för sig att jag inte vet hur man cyklar.
Men jag tog mig samman, cyklade hem, ringde Emelie och storgrät några minuter pga det hela.

Men nu är det över och känns någorlunda bättre. Har en överhängande känsla av att jag gjort fel iaf. Men, det har jag ju inte egentligen – för vi krockade inte eller nånting. Var inte ens i närheten av varandra.

Men nog om det. Nu ska jag slappa. Var första cykelturen på hur länge som helst – jag är trött.

Tills vidare – hörs hej.

Mental breakdown / Apatisk.

Känner viss press på mig att skriva om nånting intressant, med tanke på hur många som kollade in på min blogg då jag berättade lite om mitt psykotiska tillstånd.

Hm, funderar ganska hårt på vad mer jag kan berätta om min sjukskrivning och allt som kretsar/kretsat kring den.

Kan ju börja med att tala om att jag har varit sjukskriven sedan den 30 December 2011, och är fortfarande sjukskriven. Blev akut-sjukskriven då. Jag kallar det att jag fick ett ‘mental breakdown’. Vet inte riktigt hur jag kortfattat ska beskriva det som annars.

Minns så väl hur mamma tvingade mig till läkaren, för det enda jag gjorde var att gråta.. gråta, och sitta helt stilla – helt i min egna värld, nedstämd till 100%. Klarade inte ens av att göra min sista dag på jobbet..
Minns att hon följde med till läkaren och fick svara på alla frågor som var menade till mig; för jag kunde inte besvara en enda. Satt bara och grät, och när jag inte grät så var jag något de kallar för ‘apatisk‘. Satt bara och kollade in i väggen brevid läkarens huvud. Sneglade på mamma emellanåt. Det var en hemskt obehaglig känsla. Kändes som livet tagit slut, att jag inte hade nån mening alls med livet, att allt var hopplöst. Men jag kunde inte sätta ord på nånting..
Sedan kom stressen. Stressen över att jag ‘bara’ blev sjukskriven 2 veckor. Förstod inte alls hur jag på något sätt skulle hinna må bra och kunna vara glad inom 2 veckor.

Och på den vägen är det. Sjukskrivningen har resulterat i diverse olika möten med kuratorer, psykologer, läkare och överläkare. Telefonkontakter hit och dit med försäkringskassa och sjuksköterska. Och sjukskrivningen har bara blivit förlängd ännu mer. Allt tar sån jäkla tid. Det har snart gått ett helt år utan att det sitter en diagnos på mig, som dom håller på att utreda. Först i torsdags fick jag frågeformulär som jag fick fylla i. Fyllde i dem igår. Det var frågeformulär som handlade om Bipolär sjukdom & ADHD/ADD. På mötet i torsdags med min nya kurator, fick jag förklarat för mig att jag förmodligen är en Bipolär typ 1. Har inte hunnit läsa mig till vad det innebär än. Det får bli dagens to-do, tror jag.

Sen det här om ADHD/ADD. Det är inte ADHD de tror att jag har, utan kanske möjligen ADD. Det är, som jag har förstått, samma sak som ADHD men utan hyperaktiviteten. För jag är allt annat än hyper. Förutom ibland då jag gör allt på en och samma gång i en himla fart. Har svårt för att komma igång, men när jag väl gör det så märks det!

Så, det var lite bakgrundshistoria om det hela, plus lite ny info.

Och åter igen; jag kräver inte att du som läser ska förstå eller nånting. Jag vill bara skriva av mig.

Tills vidare – hörs, hej.

Lastbilsdag, samt medicinprat.

Hallådär. Idag är jag med pojkvännen när han jobbar. Jag åker med i en lastbil som transporterar bilar (upp till 11st, om jag inte minns fel). Är just nu vid en kyrka, och han fixar med lasten.

På morgonkvisten ringde min överläkare som bestämt. Han sa åt mig att höja medicinen Lamotrigin till 4 tabletter per dag, istället för bara 3. Så från och med idag måste jag vara uppmärksam igen på ifall jag får utslag pga medicinen. Blev så förra gången när jag käkade 4 såna per dag nämligen.
Utöver pratet om medicin, blev det en bokad tid hos honom. Fredagen den 7 ska jag dit, kl. 11.00.

Senare idag ska jag försöka hinna ta ut mitt paket som kommit från lager157. Har beställt/köpt 2 par jeans därifrån. Hoppas jag kan ha dom bara, så att storleken inte blev helt fel.

Och ikväll tänkte jag att jag ska ta itu med häftena jag fick utav kuratorn igår. Det är frågeformulär ang. bipolär & add, och nåt mer papper..

Tills vidare – hörs, hej!

Psykotisk.

Nu tänker jag berätta om en händelse som hände för inte alltför länge sedan. En händelse som gjorde att jag blev tvungen att börja med en medicin som heter Olanzapin. Äter den varje kväll nu mer.

Jag kommer inte ihåg exakt när det var, men det hela hände under en vecka. Det var så att jag behövde boka tvättid samt gå ut med 3st soppåsar. Problemet var bara att jag sköt upp det hela närmare en vecka, och jag förstod inte varför. Så fort jag började tänka tanken på att lämna lägenheten slogs jag av oro och dåligt mående. Mina tankar snurrade runt, runt hela tiden. Kom sedan fram till bekymret att jag hade 3 soppåsar. Kändes för lite att gå med 1 påse, för mycket med 3 och lagomt med 2. Så jag kunde inte under några omständigheter som helst gå ut med någon av dom. Alltmer eftersom dagarna gick mådde jag sämre och sämre – grät för lite och ingenting. Funderade ganska hårt över vad folk tyckte och tänkte om mig. Vågade inte gå ut, inte ens för att boka tvättid, pga att jag var livrädd över att visa mig för folk – livrädd över vad de tänkte om mig. Jag smällde av för lite och ingenting, var så oerhört lättirriterad. Nånstans förstod jag att detta inte var ett okej tillstånd. Ringde förskräckt min pojkvän och förklarade läget med gråten i halsen. Ringde sedan min mamma. Hon sa åt mig att ringa min sjuksköterska på en gång och förklara läget. Det samtalet slutade med att Olanzapin blev utskrivet åt mig, och jag blev tillsagd att påbörja den medicineringen på en gång.

Först idag, när jag var hos min nya kurator, fick jag förklarat för mig att ”du mådde jättedåligt då! Väldigt, VÄLDIGT dåligt. Du var psykotisk. Men kom ihåg att du är inte där i dagens läge. Trilla inte tillbaka dit, tänk inte på det, tänk framåt.”. Började nästan gråta när jag satt och förklarade hur jag mådde, hur jag tänkte och vad som skedde under den där veckan. Usch.

Ja, som ni märker är jag faktiskt som en öppen bok. Du som läser detta, jag kräver inte att du ska förstå. Jag vill bara skriva av mig. Det lättar mina tankar en aning.

Överlag så var samtalet med kuratorn bra, idag. Pratade ca 1h 40min. Hon nämnde att det finns olika aktiviteter för ‘såna som mig’. Exempelvis nån slags aktivitet där man samlas och lagar mat tillsammans osv. Hon nämnde även ett ställe som heter Kristinegården(?). Tydligen var det nån aktivitet där man var ett gäng och fixar till en segelbåt.
Hon nämnde dessa aktiviteter för mig pga att hon tycker jag borde göra nåt på dagarna, eftersom det i längden inte gör mig bra att göra ingenting. Men jag vet inte jag. Det här med att göra ingenting är jag ganska bra på. Mår inte dåligt av att bara ta det lugnt.

Ikväll däremot, ska jag på bilbingo igen. Andra gången denna vecka. Jag tycker det är trevligt faktiskt.

Utöver det långa samtalet vi hade i dag, fick jag med mig 3 olika frågeformulär som jag ska fylla i lagom tills dess vi ska ses igen, den 18 September. 3 dagar efter min sjukskrivning har gått ut dvs.

Imorgon har jag telefontid med min överläkare, mellan 09.00-10.00. Undrar vad han har på hjärtat då?
Sen på måndag ska jag ringa försäkringskassan angående om jag vill träffa henne ensam först innan vi ska ha det stora mötet med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och läkare. Gruvar mig lite inför det hela, men känner ändå att jag på något vis börjar bli redo för någon typ av sysselsättning.

Tills vidare – hörs, hej.

Nervös.

Sitter och dricker kaffe och äter macka just nu. Ja, det är frukost-time för min del. Sover alltid så himla länge. Helt otroligt egentligen. Ställde klockan på 10.00, men klev inte upp förrän närmare 11.00. Fattar inte hur jag kan sova så himla länge. Förut fick jag knappt sova nånting, men nu sover jag utan problem. Har svårare för att vakna till nu för tiden. Tar cirka en timme för mig att vakna helt och hållet från det att jag slagit upp ögonen. Det kanske inte heller är så bra? Jag vet inte.

Anywho – som rubriken lyder, jag sitter här och är väldigt nervös just nu. Har möte kl. 13.00. Är nervös över ifall jag kommer komma i tid, vad det är för människa jag ska prata med och vad som kommer att pratas om. Hoppas bara att dehär mötet med nya kuratorn leder till nånting bra.

 

 

Borde kanske sätta fart med att leta reda på vad jag ska ha för kläder på mig nu idag. Och kanske kleta på lite mascara, bara för att inte se ut som en död zombie.

Tills vidare – hörs, hej!