Möte på Kristinegården idag.

Sitter just nu och är lagomt nervös och stressad. Ska infinna mig på ett ställe kl.12.45 idag. Vet inte riktigt vad detta ‘möte’ går ut på, därför är jag lite nervös och sådär. Står i alla fall på pappret att jag kommer träffa en arbetsterapeut och en sjuksköterska. Fin combo. Någon som har erfarenhet av ett sådant möte?

Hjärtat har åkt iväg på jobb idag också. Vi råka sova lite längre än det var tänkt, så han hade väldigt bråttom iväg. Stackarn. Men jag blev ju lycklig av att få krama honom lite extra nu innan han for. Myspys!

På tal om mys – finns det nå härligare än att nån håller på med ens hår eller? Så grymt avslappnande och mysigt! Ja, sån tur har jag, att min karl gör så bara för att. Lovely!

Nä, nu måste jag ta och börja fixa i ordning mig lite. Ska även packa ner gymkläder, så jag kan dra till gymmet direkt efter mötet. Det är ju ändå nästan i samma område. Måste försöka masa ner mig till gymmet oftare. Kan inte fortsätta lägga på mig vikt hela jäkla tiden. Just nu är jag så som jag absolut inte vill vara egentligen.
-15kg ungefär är målet, till att börja med. Och jag har pendlat upp och ner i vikten väldigt mycket nu på sistone. Men från och med idag hoppas jag att mätarn på vågen minskar och minskar.. Hoppas!

Tills vidare – hörs, hej!

Mental breakdown / Apatisk.

Känner viss press på mig att skriva om nånting intressant, med tanke på hur många som kollade in på min blogg då jag berättade lite om mitt psykotiska tillstånd.

Hm, funderar ganska hårt på vad mer jag kan berätta om min sjukskrivning och allt som kretsar/kretsat kring den.

Kan ju börja med att tala om att jag har varit sjukskriven sedan den 30 December 2011, och är fortfarande sjukskriven. Blev akut-sjukskriven då. Jag kallar det att jag fick ett ‘mental breakdown’. Vet inte riktigt hur jag kortfattat ska beskriva det som annars.

Minns så väl hur mamma tvingade mig till läkaren, för det enda jag gjorde var att gråta.. gråta, och sitta helt stilla – helt i min egna värld, nedstämd till 100%. Klarade inte ens av att göra min sista dag på jobbet..
Minns att hon följde med till läkaren och fick svara på alla frågor som var menade till mig; för jag kunde inte besvara en enda. Satt bara och grät, och när jag inte grät så var jag något de kallar för ‘apatisk‘. Satt bara och kollade in i väggen brevid läkarens huvud. Sneglade på mamma emellanåt. Det var en hemskt obehaglig känsla. Kändes som livet tagit slut, att jag inte hade nån mening alls med livet, att allt var hopplöst. Men jag kunde inte sätta ord på nånting..
Sedan kom stressen. Stressen över att jag ‘bara’ blev sjukskriven 2 veckor. Förstod inte alls hur jag på något sätt skulle hinna må bra och kunna vara glad inom 2 veckor.

Och på den vägen är det. Sjukskrivningen har resulterat i diverse olika möten med kuratorer, psykologer, läkare och överläkare. Telefonkontakter hit och dit med försäkringskassa och sjuksköterska. Och sjukskrivningen har bara blivit förlängd ännu mer. Allt tar sån jäkla tid. Det har snart gått ett helt år utan att det sitter en diagnos på mig, som dom håller på att utreda. Först i torsdags fick jag frågeformulär som jag fick fylla i. Fyllde i dem igår. Det var frågeformulär som handlade om Bipolär sjukdom & ADHD/ADD. På mötet i torsdags med min nya kurator, fick jag förklarat för mig att jag förmodligen är en Bipolär typ 1. Har inte hunnit läsa mig till vad det innebär än. Det får bli dagens to-do, tror jag.

Sen det här om ADHD/ADD. Det är inte ADHD de tror att jag har, utan kanske möjligen ADD. Det är, som jag har förstått, samma sak som ADHD men utan hyperaktiviteten. För jag är allt annat än hyper. Förutom ibland då jag gör allt på en och samma gång i en himla fart. Har svårt för att komma igång, men när jag väl gör det så märks det!

Så, det var lite bakgrundshistoria om det hela, plus lite ny info.

Och åter igen; jag kräver inte att du som läser ska förstå eller nånting. Jag vill bara skriva av mig.

Tills vidare – hörs, hej.