Främling gav mig en ångestattack.

Idag var jag på möte med kuratorn igen. Gav henne frågeformulärena som jag fick vid förra träffen, ang. bipolär och ADD. Vet inte riktigt vad jag ska säga angående det hela. Vi pratade i ca 1h. Hon var väldigt noga med att poängtera att jag inte har någon diagnos på mig än.

Sedan skickade hon med mig ett frågeformulär ang. asperger också. Det förstår jag inte varför hon gjorde. Det är väl säkert bara för att de ska utesluta saker, antar jag. Så det häftet ska jag besvara, sedan skicka det till henne via post.

Utöver det så mår jag bra. Har gjort det i flera dagar nu, och det känns superskönt.

Funderar ganska hårt över det här med jobb i framtiden, som vanligt. Går inte en dag utan att jag tänker på det. Undrar verkligen vad det kan finnas för nånting för mig.

–

Updt. 18.25

Fick världens ångestattack när jag var påväg hemöver på cykel. Jag vet att man håller till höger, men i en snävare vänsterkurva låg jag mer på vänster sida. Mötte en cyklist, vi cykla förbi varandra ‘på fel sida’ så att säga, med god marginal. Då hörde jag hur han vråla ”Man håller till HÖGER FAKTISKT!”. Då och där fick jag sån ångest, började gråta och var nästan påväg att ringa pojkvännen o be han hämta mig. Hatar känslan av att ha gjort fel. Avskyr att göra fel. Kändes som att den där gubben fick för sig att jag inte vet hur man cyklar.
Men jag tog mig samman, cyklade hem, ringde Emelie och storgrät några minuter pga det hela.

Men nu är det över och känns någorlunda bättre. Har en överhängande känsla av att jag gjort fel iaf. Men, det har jag ju inte egentligen – för vi krockade inte eller nånting. Var inte ens i närheten av varandra.

Men nog om det. Nu ska jag slappa. Var första cykelturen på hur länge som helst – jag är trött.

Tills vidare – hörs hej.

Mina mediciner.

Tänkte prata lite om mina mediciner idag. Vilka jag tar, varför och när.

Lamotrigin 25mg – 2 tabl. på morgon & 2 tabl. på kvällen.
Det är både en epilepsimedicin och medicin för bipolär sjukdom (stämningsstabiliserande). Jag tar den pga. att dom misstänker att jag har bipolär sjukdom typ 1, pga. mitt svängande humör. Men utredningen angående det är inte klar än. Precis under perioden när jag har varit tvungen att höja dosen lamotrigin har jag varit oerhört lättretlig. Smällt av för lite och ingenting. Det har såklart gått ut på mina närmaste, och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Utöver det tycker jag att medicinen funkat relativt okej för min del. Vissa dagar tycker jag den är jättebra, andra dagar förstår jag inte på en fläck vad den gör mig för nytta. Så det ska jag ta upp med min överläkare nu när jag träffar honom på fredag. Jag har alltså väldigt lätt för att bli nedstämd, det är därför jag inte tycker den fungerar som den ska.

Atarax 25mg – 1 tabl. på kvällen, max 4/dag.
För att dämpa oro & ångest. Det är i grund och botten en allergimedicin, och den är inte beroendeframkallande. Jag har fått ordination på att ta en sån tablett varje kväll för att få kunna sova ostört. Och hittills har den funkat jättebra. Det är bara några enstaka nätter jag inte får sova okej när jag tagit den tabletten. Förut hade jag oerhört svårt för att somna – kunde ibland va vaken hela nätter pga. att sömnen inte infann sig, eller för att jag drömde horribla mardrömmar.
Sen att det är en kanonmedicin att ta när man känner att ångest eller oro påverkar en för mycket, gör saken bara bättre. Den har tagit bort ångestattacker för mig förut, vilket är oerhört skönt.

Olanzapin 5mg – 1 tabl. på kvällen. Förut 2st.
Ja, lilla kära olanzapin-medicinen drog ur mig ur ett psykotiskt tillstånd. Och sedan den incidenten har jag fått fortsätta äta den. Minskad dos från 2 tabl. till bara 1 dock. Den medicinen tillhör läkemedelsgruppen antipsykotika. Låter skrämmande läskigt, eller hur? Det tycker jag i alla fall. Kan inte egentligen förstå att jag var såpass sjuk vid ett tillfälle att jag var tvungen o börja med den medicinen. Det jag heller inte förstår är varför jag måste fortsätta äta den..? Är dom rädd för att jag ska hamna i en psykos igen? Och isåfall, varför har dom inte sagt nånting till mig? Ja, jag har då inte fått höra nånting om detta med min psykos – ingen som suttit ner och pratat med mig om varför jag mådde som jag mådde då, varför jag fick börja med akut-medicinering mot det hela osv. Jag vet ingenting, känns det som. Det enda jag vet är att jag är jävligt tacksam för medicinen. Jag trodde jag höll på o bli tokig. Har ju skrivit ett helt inlägg om psykosen förut. Tror dock att jag förklarat det hela väldigt dåligt. Men är det någon som funderar nånting – skriv en kommentar.

Utöver de där medicinerna tar jag även B12– och folsyratabletter. B12:en varje dag, och folsyran varannan. Har kronisk brist på de, och läkarna vet inte varför. Det dom däremot har missat att fråga mig är om jag har släktingar med denna brist. Och svaret är JA. Det finns i släkten. Men somsagt, läkarna har inte brytt sig om att fråga mig om det. Knäppt.

Tills vidare – hörs, hej.

Mental breakdown / Apatisk.

Känner viss press på mig att skriva om nånting intressant, med tanke på hur många som kollade in på min blogg då jag berättade lite om mitt psykotiska tillstånd.

Hm, funderar ganska hårt på vad mer jag kan berätta om min sjukskrivning och allt som kretsar/kretsat kring den.

Kan ju börja med att tala om att jag har varit sjukskriven sedan den 30 December 2011, och är fortfarande sjukskriven. Blev akut-sjukskriven då. Jag kallar det att jag fick ett ‘mental breakdown’. Vet inte riktigt hur jag kortfattat ska beskriva det som annars.

Minns så väl hur mamma tvingade mig till läkaren, för det enda jag gjorde var att gråta.. gråta, och sitta helt stilla – helt i min egna värld, nedstämd till 100%. Klarade inte ens av att göra min sista dag på jobbet..
Minns att hon följde med till läkaren och fick svara på alla frågor som var menade till mig; för jag kunde inte besvara en enda. Satt bara och grät, och när jag inte grät så var jag något de kallar för ‘apatisk‘. Satt bara och kollade in i väggen brevid läkarens huvud. Sneglade på mamma emellanåt. Det var en hemskt obehaglig känsla. Kändes som livet tagit slut, att jag inte hade nån mening alls med livet, att allt var hopplöst. Men jag kunde inte sätta ord på nånting..
Sedan kom stressen. Stressen över att jag ‘bara’ blev sjukskriven 2 veckor. Förstod inte alls hur jag på något sätt skulle hinna må bra och kunna vara glad inom 2 veckor.

Och på den vägen är det. Sjukskrivningen har resulterat i diverse olika möten med kuratorer, psykologer, läkare och överläkare. Telefonkontakter hit och dit med försäkringskassa och sjuksköterska. Och sjukskrivningen har bara blivit förlängd ännu mer. Allt tar sån jäkla tid. Det har snart gått ett helt år utan att det sitter en diagnos på mig, som dom håller på att utreda. Först i torsdags fick jag frågeformulär som jag fick fylla i. Fyllde i dem igår. Det var frågeformulär som handlade om Bipolär sjukdom & ADHD/ADD. På mötet i torsdags med min nya kurator, fick jag förklarat för mig att jag förmodligen är en Bipolär typ 1. Har inte hunnit läsa mig till vad det innebär än. Det får bli dagens to-do, tror jag.

Sen det här om ADHD/ADD. Det är inte ADHD de tror att jag har, utan kanske möjligen ADD. Det är, som jag har förstått, samma sak som ADHD men utan hyperaktiviteten. För jag är allt annat än hyper. Förutom ibland då jag gör allt på en och samma gång i en himla fart. Har svårt för att komma igång, men när jag väl gör det så märks det!

Så, det var lite bakgrundshistoria om det hela, plus lite ny info.

Och åter igen; jag kräver inte att du som läser ska förstå eller nånting. Jag vill bara skriva av mig.

Tills vidare – hörs, hej.

Lastbilsdag, samt medicinprat.

Hallådär. Idag är jag med pojkvännen när han jobbar. Jag åker med i en lastbil som transporterar bilar (upp till 11st, om jag inte minns fel). Är just nu vid en kyrka, och han fixar med lasten.

På morgonkvisten ringde min överläkare som bestämt. Han sa åt mig att höja medicinen Lamotrigin till 4 tabletter per dag, istället för bara 3. Så från och med idag måste jag vara uppmärksam igen på ifall jag får utslag pga medicinen. Blev så förra gången när jag käkade 4 såna per dag nämligen.
Utöver pratet om medicin, blev det en bokad tid hos honom. Fredagen den 7 ska jag dit, kl. 11.00.

Senare idag ska jag försöka hinna ta ut mitt paket som kommit från lager157. Har beställt/köpt 2 par jeans därifrån. Hoppas jag kan ha dom bara, så att storleken inte blev helt fel.

Och ikväll tänkte jag att jag ska ta itu med häftena jag fick utav kuratorn igår. Det är frågeformulär ang. bipolär & add, och nåt mer papper..

Tills vidare – hörs, hej!