Positiv!

Jag är så glad egentligen! Har inte känt mig deppad på ett bra tag nu. Och tanken på att snart få en sysselsättning ger mig positiva känslor, och inte direkt magonta och nervositet på ett negativt sätt. Känns överlag skönt.

Och imorrn kommer min gos hem! Så jäkla glad över det! 🙂

Imorrn ska jag på möte med överläkaren, igen, kl.10.00. Vet inte riktigt vad det mötet går ut på. Återstår att se.

På tal om nånting annat så ringde min kontakt på försäkringskassan igår. Hon svamla en massa – uppfattade bara att jag ska få hem ett brev som jag ska skriva under på ang. nåt medgivande, och att hon ska ringa mig framöver. Hon pratade om arbetsförmedlingen också, men jag fattade inte riktigt vad hon menade.

Anyhow. Veckan har varit bra hittills 🙂 Kristinegården i måndags + gym, tisdagen bestod av gym + fotografering av en vän, onsdagen bestod av marknaden med några bekanta, och dagen idag har bestått av total slöhet! Haha.

Igår lagade jag mat för första gången på veckan också :p har levt på mackor överlag denna vecka. Men maten igår räcker gott o väl ända tills imorrn! Skönt o slippa tänka på matlagning ändå.

Förutom att lata mig idag, har jag målat naglarna samt diskat. Givande? Nja.

För dagen började jag med några piller som ska få mig att gå ner i vikt också. Är spänd, nervös och förväntansfull..! Ska väga mig på söndag och kolla om de ger resultat på så kort tid.

Just ja – jag har även vigt in min nya plånbok. Dvs, jag har proppat den full med saker, kort & grejs som jag hade i den gamla. Hoppas jag satte allt på rätt plats så det inte känns totalt vilse i nya plånkan, haha! ;p

Nä, nu ska jag snart göra mig redo för sängen. Ska ju upp tidigt imorrn! Har sovit till ca 11.30 nästan varje dag denna vecka, och imorrn ska jag vara hos läkarn 10.00 lixom.

Tills vidare – hörs, hej!

Parmiddag ikväll.

I torsdags var jag så kallat ‘‘tonåringsvakt” åt en bekants barn. De är tonåringar hela högen (3 pers), så det känns fel att använda ordet ”barnvakt”.
Det hela gick förvånansvärt bra faktiskt. Var lite orolig och nervös, samt stressad inför det, men det gick bra! Skönt!
Deras mamma åkte till Ullared, och ville inte att de skulle vara helt ensamma. Så jag tog och ställde upp och agerade vuxet sällskap, haha.

Vi åt på ett ställe som heter Charlies. Sedan efter det gick vi och handlade lite saker, snacks + nödvändigheter. Kvällen spenderades i soffan framför 2 stycken filmer. Lol, och Men in Black 3. Helt okej filmer.

På fredagen klev jag upp jättetidigt! Hade ställt klockan på 06.30, och lite andra klockslag innan 07.00. Kring sju på morgonen gick jag och väckte upp tjejerna. Det gick förvånansvärt bra. Inge skrik och panik inte, haha! Jag har problem med att väcka människor överlag, så jag blev imponerad av mig själv att jag vågade väcka dom allihopa, 2 gånger var. Duktigt!
Utöver väckningen så lagade jag mat så det var färdigt till lunchtiden.
Sedan gick jag och äldsta dottern och vinkade av mellersta dottern vid bussen. Hon skulle till Jönköping. Efter avskedet blev det en fika på stan, samt lite minishopping. Köpte mig en snygg tröja med dödskalletryck på. Nice!

Närmare kvällen kom modern hem. Hon hade med sig massa grejer! Jag fick en jättefin, stor, och MYSIG filt med engelska flaggan på, samt tights, godis, rengöringsslime till datorn, ansiktsrengöring (sminkborttagningsgrejs) och sådär. Mycket tacksam för det! Blev jätteglad!
Pojkvännen fick även lite grejor – axe excite, eller vad det nu hette. Duschgel, deospray samt after shave. Mycket uppskattat!

Ikväll ska jag och pojkvännen på middag med några andra par. Ser fram emot det, men är samtidigt lite nervös. Men det kommer nog gå bra, och så kommer det förmodligen bli jättetrevligt.

Tröjan, och hur jag ser ut nu ikväll. Svartvitt dock. Hehe.

 

Nä, nu måste jag göra mig iordning. Ska snart åka. Tills vidare – hörs, hej!

They don’t realize how quickly your mind is racing.

Jag satt inte som ett trött UFO hos överläkaren. Fick energi från INGENSTANS och pratade på som bara den, om allt och inget – men kunde inte besvara hans frågor riktigt pga att mina tankar var som på ett rullband, och jag kunde inte fånga en enda av dom..! Gick inte alls att tänka tillbaka på hur jag tänkte när jag mådde annorlunda/dåligt. Tyckte överläkaren ställde knepiga frågor. Kändes nästan som att det var en annan person han pratade om, för just då och där när jag satt framför honom kunde jag inte för mitt liv tro att jag skulle kunna må dåligt igen. Kände bara för att vifta bort allt och knata därifrån.

Men nånstans vet jag ju att detta kanske tillhör min sjukdomsgrej..? Jag blir onormalt uppåt ibland. Men, detta kan ju även vara mitt ‘normala mående’ också? Det är ju ingen som vet exakt.

Han ställde en allvarlig fråga när jag prata om hur jag inte hade gjort nånting alls i tisdags, och att jag sedan på onsdagen gjorde allt möjligt! Motionerade, städade, diskade, dammsög, rensa avlopp, lagade mat och sådär..!
Höll på o garva honom rakt upp i ansiktet när jag fick den där allvarliga frågan. Men jag hade såklart ett ärligt och snabbt svar. Frågan löd såhär; ”Tar du droger?”. Ni som känner mig och vet nånting om min bakgrund, borde veta hur jävla emot droger jag är!

Ja. Själva besöket resulterade i förlängd sjukskrivning till och med den 21/10-12, om jag nu inte minns helt fel. Och så ska jag höja dosen Olanzapin, till 2 tabletter. 1 på morgonen, och en på kvällen. Just ja, blir besök hos honom igen den 12:de oktober.

Tills vidare – hörs, hej!

Tusen tankar och positivt inställd!

Hatar att min hjärna tydligen älskar att oroas och stressas upp i lång förväg innan en händelse sker. Lät det komplicerat? Jag menar alltså det här med min framtid, eller hur jag ska förklara det som. Jag ska ha, som jag nämnt tidigare, ett ‘stort möte’ med försäkringskassan, överläkare och arbetsförmedlingen. På det mötet ska det pratas om vad jag skulle kunna få för sysselsättning. Arbetsträning tror jag att dom kallar det. Och det hela låter positivt. Jag är positivt inställd på att få nånting att göra, en anledning för att kliva upp och möta dagen. Men det jag bekymrar mig över är ifall det blir nånting som är långt bort. Jag vet inte hur bussarna går, om det nu skulle bli för långt gångavstånd till stället jag kanske får vara på. Haha, kanske låter jättemesigt och konstigt. Men jag oroar mig verkligen för detta.

Och skulle det nu bli en arbetsträningsplats här i krokarna så står det bara mellan två ställen; ett dagis och en kiosk/pizzeria. Och det vet man ju inte om det finns plats för en sån som mig där.

Skulle jag ens passa som dagisfröken? Skulle jag klara av ett arbete som kassörska igen? Kommer jag komma ihåg saker som jag lär mig på det framtida ‘jobbet’? Eller kommer allt rasera, sakta men säkert, precis som förra gången?
Ja, somsagt. Det snurrar miljoner tankar i mitt huvud ang. detta. Kan inte ens sätta ord på allt. Det skulle bli en bok av det hela då! Haha.

Skriver allt detta med lite små ”haha” överallt, för just idag är jag glad! Helt utan anledning dessutom! Känns skönt. Var ett tag sedan jag kände mig riktigt glad. Det hela började igår, när jag kände att jag hade gjort nånting vettigt. Jag städade, lagade mat och var ut på en promenad! Heja mig!

Ja, jag ville bara lätta mitt hjärta om detta.

Tills vidare – hörs, hej!