Möte på Kristinegården idag.

Sitter just nu och är lagomt nervös och stressad. Ska infinna mig på ett ställe kl.12.45 idag. Vet inte riktigt vad detta ‘möte’ går ut på, därför är jag lite nervös och sådär. Står i alla fall på pappret att jag kommer träffa en arbetsterapeut och en sjuksköterska. Fin combo. Någon som har erfarenhet av ett sådant möte?

Hjärtat har åkt iväg på jobb idag också. Vi råka sova lite längre än det var tänkt, så han hade väldigt bråttom iväg. Stackarn. Men jag blev ju lycklig av att få krama honom lite extra nu innan han for. Myspys!

På tal om mys – finns det nå härligare än att nån håller på med ens hår eller? Så grymt avslappnande och mysigt! Ja, sån tur har jag, att min karl gör så bara för att. Lovely!

Nä, nu måste jag ta och börja fixa i ordning mig lite. Ska även packa ner gymkläder, så jag kan dra till gymmet direkt efter mötet. Det är ju ändå nästan i samma område. Måste försöka masa ner mig till gymmet oftare. Kan inte fortsätta lägga på mig vikt hela jäkla tiden. Just nu är jag så som jag absolut inte vill vara egentligen.
-15kg ungefär är målet, till att börja med. Och jag har pendlat upp och ner i vikten väldigt mycket nu på sistone. Men från och med idag hoppas jag att mätarn på vågen minskar och minskar.. Hoppas!

Tills vidare – hörs, hej!

Tusen tankar och positivt inställd!

Hatar att min hjärna tydligen älskar att oroas och stressas upp i lång förväg innan en händelse sker. Lät det komplicerat? Jag menar alltså det här med min framtid, eller hur jag ska förklara det som. Jag ska ha, som jag nämnt tidigare, ett ‘stort möte’ med försäkringskassan, överläkare och arbetsförmedlingen. På det mötet ska det pratas om vad jag skulle kunna få för sysselsättning. Arbetsträning tror jag att dom kallar det. Och det hela låter positivt. Jag är positivt inställd på att få nånting att göra, en anledning för att kliva upp och möta dagen. Men det jag bekymrar mig över är ifall det blir nånting som är långt bort. Jag vet inte hur bussarna går, om det nu skulle bli för långt gångavstånd till stället jag kanske får vara på. Haha, kanske låter jättemesigt och konstigt. Men jag oroar mig verkligen för detta.

Och skulle det nu bli en arbetsträningsplats här i krokarna så står det bara mellan två ställen; ett dagis och en kiosk/pizzeria. Och det vet man ju inte om det finns plats för en sån som mig där.

Skulle jag ens passa som dagisfröken? Skulle jag klara av ett arbete som kassörska igen? Kommer jag komma ihåg saker som jag lär mig på det framtida ‘jobbet’? Eller kommer allt rasera, sakta men säkert, precis som förra gången?
Ja, somsagt. Det snurrar miljoner tankar i mitt huvud ang. detta. Kan inte ens sätta ord på allt. Det skulle bli en bok av det hela då! Haha.

Skriver allt detta med lite små ”haha” överallt, för just idag är jag glad! Helt utan anledning dessutom! Känns skönt. Var ett tag sedan jag kände mig riktigt glad. Det hela började igår, när jag kände att jag hade gjort nånting vettigt. Jag städade, lagade mat och var ut på en promenad! Heja mig!

Ja, jag ville bara lätta mitt hjärta om detta.

Tills vidare – hörs, hej!