Positiv!

Jag är så glad egentligen! Har inte känt mig deppad på ett bra tag nu. Och tanken på att snart få en sysselsättning ger mig positiva känslor, och inte direkt magonta och nervositet på ett negativt sätt. Känns överlag skönt.

Och imorrn kommer min gos hem! Så jäkla glad över det! 🙂

Imorrn ska jag på möte med överläkaren, igen, kl.10.00. Vet inte riktigt vad det mötet går ut på. Återstår att se.

På tal om nånting annat så ringde min kontakt på försäkringskassan igår. Hon svamla en massa – uppfattade bara att jag ska få hem ett brev som jag ska skriva under på ang. nåt medgivande, och att hon ska ringa mig framöver. Hon pratade om arbetsförmedlingen också, men jag fattade inte riktigt vad hon menade.

Anyhow. Veckan har varit bra hittills 🙂 Kristinegården i måndags + gym, tisdagen bestod av gym + fotografering av en vän, onsdagen bestod av marknaden med några bekanta, och dagen idag har bestått av total slöhet! Haha.

Igår lagade jag mat för första gången på veckan också :p har levt på mackor överlag denna vecka. Men maten igår räcker gott o väl ända tills imorrn! Skönt o slippa tänka på matlagning ändå.

Förutom att lata mig idag, har jag målat naglarna samt diskat. Givande? Nja.

För dagen började jag med några piller som ska få mig att gå ner i vikt också. Är spänd, nervös och förväntansfull..! Ska väga mig på söndag och kolla om de ger resultat på så kort tid.

Just ja – jag har även vigt in min nya plånbok. Dvs, jag har proppat den full med saker, kort & grejs som jag hade i den gamla. Hoppas jag satte allt på rätt plats så det inte känns totalt vilse i nya plånkan, haha! ;p

Nä, nu ska jag snart göra mig redo för sängen. Ska ju upp tidigt imorrn! Har sovit till ca 11.30 nästan varje dag denna vecka, och imorrn ska jag vara hos läkarn 10.00 lixom.

Tills vidare – hörs, hej!

They don’t realize how quickly your mind is racing.

Jag satt inte som ett trött UFO hos överläkaren. Fick energi från INGENSTANS och pratade på som bara den, om allt och inget – men kunde inte besvara hans frågor riktigt pga att mina tankar var som på ett rullband, och jag kunde inte fånga en enda av dom..! Gick inte alls att tänka tillbaka på hur jag tänkte när jag mådde annorlunda/dåligt. Tyckte överläkaren ställde knepiga frågor. Kändes nästan som att det var en annan person han pratade om, för just då och där när jag satt framför honom kunde jag inte för mitt liv tro att jag skulle kunna må dåligt igen. Kände bara för att vifta bort allt och knata därifrån.

Men nånstans vet jag ju att detta kanske tillhör min sjukdomsgrej..? Jag blir onormalt uppåt ibland. Men, detta kan ju även vara mitt ‘normala mående’ också? Det är ju ingen som vet exakt.

Han ställde en allvarlig fråga när jag prata om hur jag inte hade gjort nånting alls i tisdags, och att jag sedan på onsdagen gjorde allt möjligt! Motionerade, städade, diskade, dammsög, rensa avlopp, lagade mat och sådär..!
Höll på o garva honom rakt upp i ansiktet när jag fick den där allvarliga frågan. Men jag hade såklart ett ärligt och snabbt svar. Frågan löd såhär; ”Tar du droger?”. Ni som känner mig och vet nånting om min bakgrund, borde veta hur jävla emot droger jag är!

Ja. Själva besöket resulterade i förlängd sjukskrivning till och med den 21/10-12, om jag nu inte minns helt fel. Och så ska jag höja dosen Olanzapin, till 2 tabletter. 1 på morgonen, och en på kvällen. Just ja, blir besök hos honom igen den 12:de oktober.

Tills vidare – hörs, hej!

Tusen tankar och positivt inställd!

Hatar att min hjärna tydligen älskar att oroas och stressas upp i lång förväg innan en händelse sker. Lät det komplicerat? Jag menar alltså det här med min framtid, eller hur jag ska förklara det som. Jag ska ha, som jag nämnt tidigare, ett ‘stort möte’ med försäkringskassan, överläkare och arbetsförmedlingen. På det mötet ska det pratas om vad jag skulle kunna få för sysselsättning. Arbetsträning tror jag att dom kallar det. Och det hela låter positivt. Jag är positivt inställd på att få nånting att göra, en anledning för att kliva upp och möta dagen. Men det jag bekymrar mig över är ifall det blir nånting som är långt bort. Jag vet inte hur bussarna går, om det nu skulle bli för långt gångavstånd till stället jag kanske får vara på. Haha, kanske låter jättemesigt och konstigt. Men jag oroar mig verkligen för detta.

Och skulle det nu bli en arbetsträningsplats här i krokarna så står det bara mellan två ställen; ett dagis och en kiosk/pizzeria. Och det vet man ju inte om det finns plats för en sån som mig där.

Skulle jag ens passa som dagisfröken? Skulle jag klara av ett arbete som kassörska igen? Kommer jag komma ihåg saker som jag lär mig på det framtida ‘jobbet’? Eller kommer allt rasera, sakta men säkert, precis som förra gången?
Ja, somsagt. Det snurrar miljoner tankar i mitt huvud ang. detta. Kan inte ens sätta ord på allt. Det skulle bli en bok av det hela då! Haha.

Skriver allt detta med lite små ”haha” överallt, för just idag är jag glad! Helt utan anledning dessutom! Känns skönt. Var ett tag sedan jag kände mig riktigt glad. Det hela började igår, när jag kände att jag hade gjort nånting vettigt. Jag städade, lagade mat och var ut på en promenad! Heja mig!

Ja, jag ville bara lätta mitt hjärta om detta.

Tills vidare – hörs, hej!

Slö söndag.

Idag har jag verkligen haft en slö dag. Har inte gjort nåt vettigt alls. TV:n har varit i fokus hela dagen. Fastnade för en (för mig) ny serie också. Unforgettable. Klicka på länken för info, för jag är för lat för att beskriva den själv just nu, haha.

Igår var min pojkvän på svensexa. Så jag tog tillfället i akt och drog ut en sväng jag också, fast med en kvinnlig vän då. Vi vart några stycken som drack och pratade, fast jag lyssnade mest på musik – eftersom jag fick välja musik hela tiden ungefär. Så det klagade jag absolut inte för! Hehe. Men det vart en någorlunda tidig kväll för mig ändå. Tappade totalt lusten för att dra ut på krogen. Tog en taxi hem till hjärtat istället. Lika bra var väl det.

Så just nu sitter jag här, med TV:n på i bakgrunden as usual, och slöar. Hjärtat har åkt iväg till Östersund för att påbörja sin arbetsvecka. Han fick ta med sig kameran han köpte till mig för nån vecka sedan.

Själv så ska jag knata ner på stan imorrn för besök nr 2 hos ‘kotknäckarn’. Och så ska en överläkare ringa mig nångång imorrn, om han kommer ihåg det. Var ju så att jag hade läkartid i fredags, men det blev kaos för hans del så han ställde in mötet. Tror jag nämnde det tidigare. Är fortfarande lite irriterad över det faktiskt. Men, nog pratat om det.

En sak som pojkvännen sa idag gjorde mig lite glad faktiskt. Du som läser kanske inte förstår, men det gör jag (såklart), och jag känner för att dela med mig utav det. I korta drag sa han ”Får jag tala om hur du är, med massa folk och sådär..?”, angående att vi ska tacka nej till bröllopspartaj. Massa främlingar och uppståndelse gör inte mig nå bra nu för tiden. Får ångest, blir stirrig, nervös, tyst och på helspänn – kortfattat. Känns skönt att han förstår mig, och att han tänkte på mig på så vis.

Men på tal om ostbågar, såhär vacker gjorde pojkvännen mig idag mitt på dagen. Haha! Rödklädd ninja som inte har några konturer, haha! Tycker bilden är skitrolig!

 

Tills vidare – hörs, hej!

Det här med bokade tider.

Idag skulle jag haft möte med min överläkare kl.11.00. Som den tidspessimist jag är så var jag där lagomt 25min innan 11.00. När jag väl satt och vänta, gick läkarn förbi mig 2 gånger och såg allmänt förbryllad och fundersam ut. Prick kl.11.00 stack han ut huvudet från dörren och bad mig ‘gå en sväng’, och komma tillbaka efter 15min. Sagt och gjort, jag knatade ut för att röka. Gick sedan tillbaka och satte mig och vänta. Efter den där långa kvarten som blev närmare 25min, stack läkaren åter ut huvudet och berättade att ”det har kört ihop sig nåt fruktansvärt. Kan jag ringa dig på måndag istället?”.
Måttligt road jag var då.. Irriterad alltså! Hade lixom stressat där på förmiddagen eftersom jag sov 1h längre än vad jag hade planerat.

Jaha. Det var det mötet det.

Har precis turbodammsugit och turbovikt/gömt undan kläder för snart kommer hjärtat hem med hans syster. Så nu ser det någorlunda städat ut, trots den enorma klädröran.

Tills vidare – hörs, hej!

Mental breakdown / Apatisk.

Känner viss press på mig att skriva om nånting intressant, med tanke på hur många som kollade in på min blogg då jag berättade lite om mitt psykotiska tillstånd.

Hm, funderar ganska hårt på vad mer jag kan berätta om min sjukskrivning och allt som kretsar/kretsat kring den.

Kan ju börja med att tala om att jag har varit sjukskriven sedan den 30 December 2011, och är fortfarande sjukskriven. Blev akut-sjukskriven då. Jag kallar det att jag fick ett ‘mental breakdown’. Vet inte riktigt hur jag kortfattat ska beskriva det som annars.

Minns så väl hur mamma tvingade mig till läkaren, för det enda jag gjorde var att gråta.. gråta, och sitta helt stilla – helt i min egna värld, nedstämd till 100%. Klarade inte ens av att göra min sista dag på jobbet..
Minns att hon följde med till läkaren och fick svara på alla frågor som var menade till mig; för jag kunde inte besvara en enda. Satt bara och grät, och när jag inte grät så var jag något de kallar för ‘apatisk‘. Satt bara och kollade in i väggen brevid läkarens huvud. Sneglade på mamma emellanåt. Det var en hemskt obehaglig känsla. Kändes som livet tagit slut, att jag inte hade nån mening alls med livet, att allt var hopplöst. Men jag kunde inte sätta ord på nånting..
Sedan kom stressen. Stressen över att jag ‘bara’ blev sjukskriven 2 veckor. Förstod inte alls hur jag på något sätt skulle hinna må bra och kunna vara glad inom 2 veckor.

Och på den vägen är det. Sjukskrivningen har resulterat i diverse olika möten med kuratorer, psykologer, läkare och överläkare. Telefonkontakter hit och dit med försäkringskassa och sjuksköterska. Och sjukskrivningen har bara blivit förlängd ännu mer. Allt tar sån jäkla tid. Det har snart gått ett helt år utan att det sitter en diagnos på mig, som dom håller på att utreda. Först i torsdags fick jag frågeformulär som jag fick fylla i. Fyllde i dem igår. Det var frågeformulär som handlade om Bipolär sjukdom & ADHD/ADD. På mötet i torsdags med min nya kurator, fick jag förklarat för mig att jag förmodligen är en Bipolär typ 1. Har inte hunnit läsa mig till vad det innebär än. Det får bli dagens to-do, tror jag.

Sen det här om ADHD/ADD. Det är inte ADHD de tror att jag har, utan kanske möjligen ADD. Det är, som jag har förstått, samma sak som ADHD men utan hyperaktiviteten. För jag är allt annat än hyper. Förutom ibland då jag gör allt på en och samma gång i en himla fart. Har svårt för att komma igång, men när jag väl gör det så märks det!

Så, det var lite bakgrundshistoria om det hela, plus lite ny info.

Och åter igen; jag kräver inte att du som läser ska förstå eller nånting. Jag vill bara skriva av mig.

Tills vidare – hörs, hej.

Lastbilsdag, samt medicinprat.

Hallådär. Idag är jag med pojkvännen när han jobbar. Jag åker med i en lastbil som transporterar bilar (upp till 11st, om jag inte minns fel). Är just nu vid en kyrka, och han fixar med lasten.

På morgonkvisten ringde min överläkare som bestämt. Han sa åt mig att höja medicinen Lamotrigin till 4 tabletter per dag, istället för bara 3. Så från och med idag måste jag vara uppmärksam igen på ifall jag får utslag pga medicinen. Blev så förra gången när jag käkade 4 såna per dag nämligen.
Utöver pratet om medicin, blev det en bokad tid hos honom. Fredagen den 7 ska jag dit, kl. 11.00.

Senare idag ska jag försöka hinna ta ut mitt paket som kommit från lager157. Har beställt/köpt 2 par jeans därifrån. Hoppas jag kan ha dom bara, så att storleken inte blev helt fel.

Och ikväll tänkte jag att jag ska ta itu med häftena jag fick utav kuratorn igår. Det är frågeformulär ang. bipolär & add, och nåt mer papper..

Tills vidare – hörs, hej!