Läkarbesök idag. Arbetsprövningsmöte imorrn.

Har nyss varit på möte med ‘min’ överläkare. Vi diskutera medicinerna som jag äter, och jag berättade om min fruktansvärda viktuppgång sedan jag började med olanzapin. Hela 15kg har jag gått upp sedan jag började med den medicinen sommaren 2012. Eller jag vet inte helt säkert om det bara är på grund utav den, kan även vara kombon olanzapin + lamotrigin.

I vilket fall blev det sagt att jag ska fortsätta med olanzapin minst 6 månader (!) till. Detta på grund utav, som jag förstog det hela, att det ska stabiliseras.

Vad mer blev sagt. Jo just det, jag berättade om spottkörtelskristallen jag fick för några veckor sedan. Det började med extrem huvudvärk, sedan började det göra ont på käkbenet och en bit ner, från hakan bak till örat. Sedan svullnade det hela upp, såg jättemysko ut! Ringde då sjukvårdsupplysningen och hon förklara att det var just spottkörtelskristall jag fått pga mina mediciner. Kul – not so much. Men fick rådet att suga på en citron och massera lätt på området som var svullet. Tack vare de tipsen gick det över på en dag. Skönt.

För några veckor sedan var jag i Backe och hälsade på familj och vänner (det var även då det där med kristallgrejen hände). Under tiden jag var där tog olanzapin-medicinen slut. Jag tänkte inte mer på det, skulle ju träffa överläkaren på måndagen efter. Alltså ca en vecka efter medicinen tog slut. På söndagen innan måndagen jag skulle träffa läkaren började jag må jättekonstigt, grät och hade ångest och grejer. Hade haft konstant huvudvärk några dagar och kände mig orkeslös. När jag vaknade på måndagen ringde en dam och talade om att min överläkare var sjuk och ställde in mötet. Hon frågade då om jag behövde nytt recept på nånting, och jag berättade att jag behövde nytt på olanzapin. Och herregud vilken tur att jag gjorde det!
Mådde piss den måndagen. Illamående, yrsel, skakningar, orkeslöshet och ett konstant gråtande pga extrem ångest. Alla biverkningar man kan tänka sig pga att en medicin tagit tvärslut. Enda biverkningen utav det som jag inte fick var nog kräkningar. Tur det iaf!

Eftersom det blev så akut-nödvändigt med medicinen ringde jag runt efter skjuts eftersom jag verkligen inte orkade gå till apoteket, var helt skakis. Fick tillslut tag i en vän som kom till undsättning! Det är jag himlarns tacksam för!

Ja. Vad mer kan jag berätta..? Hm.. Jo, imorrn ska jag på möte ang. min arbetsprövningsplats. Är väldigt nervös inför det hela! Och dessutom börjar jag bli förkyld.. kul.. Har ont i halsen och känner mig inte på topp. Men hur jag än mår ska jag ta mig dit, för det är på tiden att det blir av!

I helgen har jag varit i Säfsen med hjärtat och två kompisar. Vi badade badtunna, åt jättegod mat, lyssnade på trubadur och hade det allmänt jättebra och trevligt. Mysigt också för den delen! Vi hade en jättefin stuga dessutom, med bastu och allt. Jag bastade dock inte. Det räckte med att jag hade bastat på fredagen hemma hos en utav de två kompisarna.

Blev mycket text nu känner jag, och det blev en massa babbel. Hoppas ni förstår det jag skriver i alla fall.

Tills vidare – hörs, hej!

” Kod för att importera min blogg till Nattstad: 8867636840  ”

Hej igen.

Hallådär.
Var ett tag sedan jag skrev sist. Kan inte påstå att jag haft fullt upp, så att det är därför jag låtit bli att skriva. Nä, istället så har lusten och orken varit som bortblåsta.

Medicineringen är som vanligt förutom att lamotrigin höjts till 200mg/dag.

På måndag ska jag träffa överläkaren igen. Och på tisdag ska jag på möte, på min blivande arbetsprövningsplats med min kontakt på arbetsförmedlingen + föreståndaren för dagiset/förskolan som jag ska vara på.

Ja, så ser läget ut just nu i alla fall.

Tills vidare – hörs, hej.

They don’t realize how quickly your mind is racing.

Jag satt inte som ett trött UFO hos överläkaren. Fick energi från INGENSTANS och pratade på som bara den, om allt och inget – men kunde inte besvara hans frågor riktigt pga att mina tankar var som på ett rullband, och jag kunde inte fånga en enda av dom..! Gick inte alls att tänka tillbaka på hur jag tänkte när jag mådde annorlunda/dåligt. Tyckte överläkaren ställde knepiga frågor. Kändes nästan som att det var en annan person han pratade om, för just då och där när jag satt framför honom kunde jag inte för mitt liv tro att jag skulle kunna må dåligt igen. Kände bara för att vifta bort allt och knata därifrån.

Men nånstans vet jag ju att detta kanske tillhör min sjukdomsgrej..? Jag blir onormalt uppåt ibland. Men, detta kan ju även vara mitt ‘normala mående’ också? Det är ju ingen som vet exakt.

Han ställde en allvarlig fråga när jag prata om hur jag inte hade gjort nånting alls i tisdags, och att jag sedan på onsdagen gjorde allt möjligt! Motionerade, städade, diskade, dammsög, rensa avlopp, lagade mat och sådär..!
Höll på o garva honom rakt upp i ansiktet när jag fick den där allvarliga frågan. Men jag hade såklart ett ärligt och snabbt svar. Frågan löd såhär; ”Tar du droger?”. Ni som känner mig och vet nånting om min bakgrund, borde veta hur jävla emot droger jag är!

Ja. Själva besöket resulterade i förlängd sjukskrivning till och med den 21/10-12, om jag nu inte minns helt fel. Och så ska jag höja dosen Olanzapin, till 2 tabletter. 1 på morgonen, och en på kvällen. Just ja, blir besök hos honom igen den 12:de oktober.

Tills vidare – hörs, hej!

Mina mediciner.

Tänkte prata lite om mina mediciner idag. Vilka jag tar, varför och när.

Lamotrigin 25mg – 2 tabl. på morgon & 2 tabl. på kvällen.
Det är både en epilepsimedicin och medicin för bipolär sjukdom (stämningsstabiliserande). Jag tar den pga. att dom misstänker att jag har bipolär sjukdom typ 1, pga. mitt svängande humör. Men utredningen angående det är inte klar än. Precis under perioden när jag har varit tvungen att höja dosen lamotrigin har jag varit oerhört lättretlig. Smällt av för lite och ingenting. Det har såklart gått ut på mina närmaste, och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Utöver det tycker jag att medicinen funkat relativt okej för min del. Vissa dagar tycker jag den är jättebra, andra dagar förstår jag inte på en fläck vad den gör mig för nytta. Så det ska jag ta upp med min överläkare nu när jag träffar honom på fredag. Jag har alltså väldigt lätt för att bli nedstämd, det är därför jag inte tycker den fungerar som den ska.

Atarax 25mg – 1 tabl. på kvällen, max 4/dag.
För att dämpa oro & ångest. Det är i grund och botten en allergimedicin, och den är inte beroendeframkallande. Jag har fått ordination på att ta en sån tablett varje kväll för att få kunna sova ostört. Och hittills har den funkat jättebra. Det är bara några enstaka nätter jag inte får sova okej när jag tagit den tabletten. Förut hade jag oerhört svårt för att somna – kunde ibland va vaken hela nätter pga. att sömnen inte infann sig, eller för att jag drömde horribla mardrömmar.
Sen att det är en kanonmedicin att ta när man känner att ångest eller oro påverkar en för mycket, gör saken bara bättre. Den har tagit bort ångestattacker för mig förut, vilket är oerhört skönt.

Olanzapin 5mg – 1 tabl. på kvällen. Förut 2st.
Ja, lilla kära olanzapin-medicinen drog ur mig ur ett psykotiskt tillstånd. Och sedan den incidenten har jag fått fortsätta äta den. Minskad dos från 2 tabl. till bara 1 dock. Den medicinen tillhör läkemedelsgruppen antipsykotika. Låter skrämmande läskigt, eller hur? Det tycker jag i alla fall. Kan inte egentligen förstå att jag var såpass sjuk vid ett tillfälle att jag var tvungen o börja med den medicinen. Det jag heller inte förstår är varför jag måste fortsätta äta den..? Är dom rädd för att jag ska hamna i en psykos igen? Och isåfall, varför har dom inte sagt nånting till mig? Ja, jag har då inte fått höra nånting om detta med min psykos – ingen som suttit ner och pratat med mig om varför jag mådde som jag mådde då, varför jag fick börja med akut-medicinering mot det hela osv. Jag vet ingenting, känns det som. Det enda jag vet är att jag är jävligt tacksam för medicinen. Jag trodde jag höll på o bli tokig. Har ju skrivit ett helt inlägg om psykosen förut. Tror dock att jag förklarat det hela väldigt dåligt. Men är det någon som funderar nånting – skriv en kommentar.

Utöver de där medicinerna tar jag även B12– och folsyratabletter. B12:en varje dag, och folsyran varannan. Har kronisk brist på de, och läkarna vet inte varför. Det dom däremot har missat att fråga mig är om jag har släktingar med denna brist. Och svaret är JA. Det finns i släkten. Men somsagt, läkarna har inte brytt sig om att fråga mig om det. Knäppt.

Tills vidare – hörs, hej.